Mitt liv

Jag är så otroligt understimulerad! Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag behöver något, och det är nu! Känns just nu som att jag är roten till allt ont och jag orkar inte med det. Förlåt mig gud för jag har syndat, typ. Ingen som hör, ingen som ser. Känns visserligen inte som att jag förtjänar det ändå.

Jag orkar inte med att mina närmaste inte kommer överens. Jag pallar inte med att jag inte kan få tag på Björn när jag vill. Vad har han för rättigheter? Jag behöver prata med dig Björn. Förlåt för att jag tjatar. Jag behöver dig.

Jag känner inte att jag uppskattas för den hjälp jag kan erbjuda, somliga kanske värderas högre? B orkar inte tänka på två personer samtidigt och jag blev den som hamnade utanför? Jag förstår bara inte. Jag kan inte reda ut saker per sms, måste ha ett långt telefonsamtal med de flesta nu känner jag. Men ingen orkar. Jag får klara mig själv, det har jag gjort förr..

Är panikslagen över att jag kommer bli lämnad. Förr eller senare får jag inte plats mer, hur mycket jag än betyder. Det värsta som kan hända, jag väljer att titulera det så.

Måste bli stimulerad.