"Its heavy but its mine"

Är det möjligt att känna sig stressad men samtidigt inte ha något särskilt att göra? Ungefär så känner jag just nu i alla fall, jag är grymt stressad inför allt som ska hända men jag kan inte ens sätta fingret på det.

Imorgon är det både opponering och mösspåtagningsceremoni, ska bli kul och lite spännande :) Opponeringen oroar jag mig inte för, det ska mest bli kul och höra vad tvåan har att säga om mitt arbete.
Mösspåtagningen känns mest onödig men kul ändå, snart är allt klart och det känns...fantastiskt!

Idag har jag roat mig med att skriva, det var så länge sedan jag bara satte mig ner med papper och penna och skrev. Jag skrev om en del av mitt liv, känns som om jag kan hålla på i evigheter, som att det kag skrev bara var ett kapitel i hela boken om mig. "It's heavy but its mine" Mitt liv, mitt hjärta och mina känslor. Jag vill fortsätta skriva, hela tiden, vill inte sluta. Det är en sådan fri känsla att släppa ut allt på papper, även om det jag skriver om är fem år gammal historia. Vet inte egentligen om jag vill visa för någon men jag har hört att jag skriver bra så vi får se. Kanske lägger jag upp hela texten på bloggen sen. Vem vet?

Imorgon blir det även P A R T Y! Så jävla kul, jag är redan taggad! Spriten är inhandlad och partykläderna nerpackade, det kommer bli så kul! Vi börjar med förkrök hos Stajnbajn, som det ser ut nu blir vi Jag, Stina, Stefan och Sandra. Hörde jag en skål? Sedan drar vi ut för att göra natten osäker i Gävle, grymt!

På torsdag ska jag träffa min prins! Saknar honom för mycket nu känner jag, speciellt eftersom att vi tjafsat en del senaste och inte träffats på länge. Det är dags nu Björnie, längtar! Jag älskar dig min prins!

För tillfället sitter jag si Stinas lilla femtonkvadratare och bloggar för fullt (daah) Stina står i duschen och jag står på tur om jag orkar. När hon är klar ska vi ligga och prata tills vi somnar, det var länge sedan vi bara snackade liksom...

Skrivkarmp=Inget mera blogg för idag.

Fred ut.